Lunedsledens lov!

Lunedsleden är definitivt en av de trevligaste och träningsmässigt bästa vandringslederna i min närhet. Den är kuperad och fylld av sten och rötter. Markeringarna sitter på rätt ställen och leden är väl upptrampad. Detta gör att ett pass här blir automatiskt backträning i kombination med fotisättningsträning. Ett perfekt pass för t.ex. en fjällmara skulle jag säga.

Denna söndag så tog jag alltså bilen till Karlskoga till Lunedsledens södra ände. Solen strålade, temperaturen låg på under 10 °C och vårfåglarna kvittrade. Perfekta förhållanden. Trots det myckna regnandet den senaste veckan var det faktiskt inte speciellt blött på leden.

Med en flaska vatten i handen så gav jag mig iväg. Leden börjar ganska snällt med lättlöpt terräng. Längre framöver så blir det tidvis riktigt stenigt på sina ställen och benen får jobba både av den anledningen samt av att vissa backar är rejält branta.

Skylten hänger snett men skulle kunna vara rätt för det går uppför här!

Leden är dragen över många höjder och det bjuds på många vidsträckta vyer.

En vy mitt på sträckan.

Avslutningen i norr mot Lunedet avslutas i en gammal slalombacke och det är också här där den mest storslagna utsiktspunkten bjuds. Vill man få en riktig vy över nejderna så klättrar man upp i utsiktstornet på toppen.

Uppifrån Lunedsbacken.

Väl framme i Lunedet så fyllde jag på min vattenflaska i en kran. Här kan man också fika om man känner behov av det.

Här erbjuds möjlighet till vattenpåfyllnad för den späkande eller go-fika för livsnjutaren (?).

För egen del så blev det bara vatten innan jag vände om. När jag ändå var här så passade jag på att springa en extra gång uppför Lunedsbacken. Det blir 115 höjdmeter extra uppförsbacke. Vet inte det totala höjdmetrarna det blir på denna 26 km långa tur och retur-löpning men jag skulle gissa på att för mig blev runt 800 m. Distansen blev 27 km med den extra uppförsrundan och totalt tog det 3 timmar.

Kabbelekan blommar i vattnet. Nu är det vår!

Östersjön runt - lång runda men inte så långt som det låter

Long time, no bloggning. Nu var det länge sedan jag skrev något här. Det beror inte på att jag inte haft något att skriva om utan för att min tid inte räckt till. Men nu tänkte jag bättra mig lite.

Löpningen har gått ganska bra senaste månaderna och nu så befinner jag mig i en period med fartträning. Har tävlat ett par millopp för att köra högkvalitativa tempopass. Senast var faktiskt igår i Mariestads stadslopp. Det var enormt blåsigt och så som banan var lagd så hade man motvind på den sträcka som går nära Vänern. Den ganska flacka och snabba banan blev inte så snabb när man sprang in i den vägg som vinden var. Det var som sirap. Fast relativt mina medtävlande så var jag ändå stark märkte jag. 38:25 blev tiden på klockan (officiella resultaten har inte kommit upp ännu) vilket under rådande omständigheter (hårt tränad och motvinden) är ganska ok .

Idag så blev det långpass på leder, stigar och grusvägar. Löpningen gick runt en sjö som heter Östersjön och ligger ovanför Storfors. I dess norra ände ligger ett samhälle som heter Nykroppa. Löpningen var rekad på karta i förväg och jag visste inte hur terrängen skulle vara. Dags för upptäcktslöpning alltså!

Bilen parkerade jag intill en vandringsled som heter Rövarleden sydväst om sjön (se flaggan i bilden ovan). Härifrån följde jag några grusvägar och passade även på att springa en liten bit på en annan vandringsled där det passade sig. Morgonen var kall och det var precis så att jag höll temperaturen. Det var t.o.m. is på vattnet i vissa diken.

Ett av delmålen var att upptäcka löpningen längs en kanal som heter Dammsjökanalen. Väl framme vid den så visade det sig att det här bjöds på riktigt snårig löpning över omkullblåsta träd och bäverfällda björkar. Kanalen i sig var liten och smal.

Efter den snåriga löpningen så fann jag en riktig bäverdamm.

Anledningen till att Dammsjökanalen byggdes var för att transportera vatten till ett kraftverk som behövdes till att driva finvalsverket i Nykroppa. En stor vattentrumma blockerade därför min väg men det finns en trappa över den. Totala fallhöjden ner till sjön är 58 m.

Framme i Nykroppa så följde jag en annan kanal som heter Herrhultskanalen som var ett senare bygge för att driva vattenkraftsverket.

Från Nykroppa så går en vandringsled som heter Silverleden upp till Hornkullens silvergruva. En riktigt fin liten led som börjar med en 70-80 m stigning.

Vid Hornkullens silvergruva kan man sommartid få guidning och fika i kafféet. Fast nu var det stängt. Ska definitivt prova på att går ner där.

Från silvergruvan så går en led mot Rövarkulorna (grottor mm) och vidare mot Bjurbäcken. Alternativt springer man mot Storfors på Rövarleden. Det senare gjorde jag då jag ställt bilen längs leden.

Löpningen gick mycket bra och jag kände mig pigg och full av energi hela vägen. Detta trots att jag enbart drack vatten. Hela rundan är 31 km men jag gjorde en liten felsväng och fick på så sätt en km extra. Tillbaka till bilen var jag efter 3:43:33. Detta med många fotostopp och pauser för att bara titta. Det här är en väldigt trevlig runda med flera kulturhistoriska inslag och naturupplevelser bl.a. en hel del intressanta fåglar. Jag hade en riktig kanondag och jag kan rekommendera detta varmt. Lätt årets bästa löpning så här långt!

D-vitamin - hemligheten till en lyckad vintersäsong?

Många av mina vinterträningssäsonger har till stor del blivit om inte “förstörda” så åtminstone väldigt störda av förkylningar, influensa och dylik dret. Som småbarnsförälder får man räkna med lite sådant men det är väldigt frustrerande att se ens träning och form gå till spillo. Hur ofta har man inte tänkt “tänk om jag kunde hitta något som höll mig frisk?”

Enligt en brittisk studie så lider 87% av 45-åriga ljushyade britter av låga nivåer av D-vitamin under vintern. Det finns ingen anledning att tro att läget är bättre i Sverige. D-vitamin, som egentligen inte är ett vitamin i strikt bemärkelse, spelar en viktig roll i kroppen. Vanligast förknippar vi det med inlagring av kalk i skelettet och de svenska rekommendationerna för dagligt intag har satts utifrån att vi ska undvika de direkt skadliga effekterna av D-vitaminbrist så som rakit (engelska sjukan, missformade och sköra ben). Men D-vitaminet påverkar kroppsfunktionerna mycket mer än så. Brist på D-vitamin sätts i samband med vissa cancersjukdomar, diabetes typ 1, MS, reumatisk sjukdom, vårt psykiska välbefinnande samt immunologiska sjukdomar. Om det sistnämnda finns ett flertal studier utförda som visar på att folk håller sig friskare med D-vitaminsupplementering under vintern. Studier har även visat att mängden D-vitamin som man intar spelar roll - att man behöver komma upp i en högre dos för att få bästa försvaret mot de elak förkylningarna.

Som det säkerligen är bekant så får vi i oss D-vitamin under sommaren genom solens ljus och genom att bli solbrända. Självklart ska man inte sola för mycket men solen gör oss gott! Vi är också mindre förkylda på sommaren som bekant. Mängden D-vitamin som bildas en solig dag ligger i nivån 250 mikrogram. Rekommenderat dagligt intag är 7,5 mikrogram i Sverige. De nivåer som verkar vara optimal ur hälsosynpunkt verkar ligga i storleksordningen 50-60 mikrogram. Det ska även sägas att det sker en hel del intressant forskning och att i Finland så har rekommendationerna höjts. I Sverige är rekommendationerna under genomlysning och sannolikt kommer de även att höjas här.

Strategi för supplementering
Effekten av solen påverkas av dess vinkel gentemot vår del av världen. Allra mest D-vitamin bildas i vår hud när solen står rakt över oss och bestrålar oss med sitt UVB-ljus. Alltså är effekten störst runt midsommar. Mängden D-vitamin i kroppen under året har bl.a. mätts i en finsk studie och utifrån den skulle man kunna tänka sig börja supplementera från mitten av september och fortsätta fram till april. Den mängd jag intar motsvarar 50-70 mikrogram/dag. Detta på en kroppsvikt på runt 63 kg.

Jag startade supplementera med D-vitamin (D3) i början av januari i år och har sedan dess hållit mig frisk. Självklart är detta för kort tid för en utvärdering men jag lovar att återkomma i ämnet om ett år.

Observera att jag är ingen medicine doktor. Den som är intresserad av att veta mer kan t.ex. läsa Läkartidningen nr 11, 2007.

Äntligen tillbaka - 4h ensam i skogen

I söndags så fick jag ett fint pass i skogen. Träningen har börjat ordna upp sig efter en massa förkylningar. Förra veckans löpning landade på 12 mil. Helt ok med tanke på bakgrunden men hade i ursprungsplanerna räknat att jag nu skulle kunna få till fler mil.

En lång spång över Bromossen

Min löpning i söndags gick bl.a. på Järnleden norr om Kristinehamn. Den är numera mycket bra skyltad och utmärkt utmärkt med stolpar.

Uppe på Busshöjden

I norr så går leden över till Hultetleden vid Sjöändan. Här sprang jag över upp Busshöjden. Totalt blev det fyra timmars löpning på ett tunt snötäcke. Längtar redan till att få springa där ut igen till helgen.

　

Handheld DIY

Ni har säkert sett från någon amerikansk trail-ultra hur de springer med flaskorna i handen. För att fixa det så har de hjälp av ett flaskfäste för handen. Här kommer ett tips hur man kan göra sitt egna handhållna “system”.

Bild 1. Anton Krupicka springande med en handhållen flaska

Jag erkänner att jag har svårt att slänga saker och detaljer som skulle kunna få ett liv till. Därför så brukar jag plocka rätt på delar som kan återanvändas från bl.a. mina sportsaker. Det blir delar av remmar, dragskor, knäppen mm. Min första handheld gjorde jag av en rem från en krossad cykelhjälm (ja, mitt huvud var i den när den krossades), en skorem och dragskor från mina tri-dojor som jag gjorde 2002 års Järnmannen i.

Beskrivningen som följer hoppas jag kommer att vara lätt att följa. Har ni frågor så ställ dem gärna i kommentarsfältet nedan.

Ingående delar
I bild 2 nedan så ser ni de ingående delarna i systemet samt hur den färdiga handhelden ser ut fastsatt på en flaska. De ingående delarna är alla gjorda i olika plastmaterial. Ändarna på snören och remmar kan därför smältas för att undvika fransning.

Bild 2. Delarna som ingår och en färdig handheld. Klicka på bilden för en förstoring.

Delarna är som synes en rem, ett skosnöre och två dragskor. I bild 2 så har jag numrerat de olika huvuddetaljerna i systemet. Delarna kommer jag att benämna på följande sätt 1) “övre ögla”, 2) “övre dragsko”, 3) “hållknut”, 4) “nedre ögla” samt “nedre dragsko”, 5) “slutknut”

Remmen
Remmen är den del som håller din hand fast vid flaskan. Den skall sys två öglor på. Kom ihåg att lägga sömmen utåt så du slipper skav. Längden på remmen avpassas så som visas i bild 2 nedan.

Bild 3. Anpassa längden på remmen så att den precis är så lång att din hand får plats mellan flaskan och remmen.

Den övre öglan är enkel att göra och som synes i bild 4 så ska snöret bara kunna löpa igenom där. När du kapar till ändarna på snöret och remmen så smält ihop ändarna för att undvika fransning.

Bild 4. Övre öglan.

Den undre öglan har jag valt att göra lite annorlunda. Där har jag med hjälp av en lödkolv smält ett hål igenom remmen innan jag sydde själva öglan. Ni kan se det i bild 5.

Bild 5. Undre öglan.

Montering
När remmen är klar så är det dags för att montera alla delarna till en “handheld”. Börja med att trä snöret genom övre öglan. Anpassa så att öglan är mitt på snöret. Trä därefter på den övre dragskon. Nu ska hållknuten knytas. Lämpligt avstånd till övre öglan är 19 cm så som kan ses i bild 6 nedan.

Bild 6. Montering.

För att trä igenom snöret genom undre öglan kan man behöva lite hjälp av t.ex. en säkerhetsnål. Återstående nu är bara att trä på den undre dragskon och knyta slutknuten.

En av fördelarna med den här enkla handhelden är att den är väldigt flexibel. Den kan användas till alla typer av flaskor i stort sett. Jag har själv använt denna typ på åtskilliga mil i skogen. För egen del så vill jag ofta ha med mig en handhållen flaska. Ibland bara den eller i kombination med en camelback. När man förväntas springa förbi påfyllningsställen så är en flaska suveränt enkelt.

Lycka till med din träning och håll dig hydratiserad!

Allt är jämförelseprisernas fel

Mats-Eric Nilsson tar i dagens SvD upp en intressant aspekt på varför det finns så mycket undermålig mat i butikerna: jämförelsepriserna. Vi lockas välja den sämsta maten! Mats-Eric tar upp ett exempel. Jämför två korvar. Den ena består av 52% slaktrester (kallat “kött“) utdrygade med potatisflingor och vatten samt fosfater för att binda ihop den stora vätskemängden. Den andra består av 94% bog och karré från en västmanländsk gårdsgris och har inga tillsatser. Priserna är 52 resp 275 kr per kilo. Samma produkter? Jämförbara enbart på pris?

När jag ska köpa mig nya löparskor går jag inte till Coop Forum eller Ica Maxi och köper joggingskorna där för 149 kr. Istället köper jag de där speciella som jag läst om i den tidningen eller i det nätforumet för att jag tror de är det bästa för mig.

Varför gör vi olika val i livsmedelsbutiken och när vi handlar löparskor? Vad är en korv? Vad är en löparsko? Ska det vara mindre viktigt vad jag stoppar i mig än vad jag sätter på fötterna?

NSD - the No Sugar Diet

I Svenska Dagbladet kan man i dagarna läsa en artikelserie om maten som gör oss tjock. I dagens artikel så berättas att överätandet har sin orsak i de oemotståndliga kombinationerna som gör maten så god. Vi omges av ett överflöd av livsmedel som innehåller olika kombinationer av socker, fett och salt. Mat som får oss att äta för mycket. En nätvariant av artikeln hittar du här.

Min egen diet som jag försöker efterleva kallar jag självpåhittat för NSD (No Sugar Diet) (jo, jag har bott i Luleå så därför tycker jag det är en extra rolig förkortning). Dieten har jag levt efter i ett par år. Har sedan många år ett intresse för “riktig mat” men det hela tog ordentlig fart i samband med den allmänna sockerdebatten och i kombination med att jag läste Mats-Eric Larssons bok Den hemlige kocken. En bok om matfusket. Jag började då läsa innehållsdeklarationerna än noggrannare och kunde dra slutsatsen att det är inte mycket som “duger”.

Som man hör på namnet så undviker jag socker. Som socker betecknar jag allt tillsatt socker och sötningsämnen. Naturligt förekommande sockerarter i färsk frukt mm är ok. Det finns dock två undantag när jag äter socker. Det är i direkt samband med tävling, före och efter. Efter tunga pass räknas också till detta undantag. Syftet med sockret är att ladda inför samt efteråt för snabb återhämtning. Det andra undantaget är i sociala sammanhang där det skulle vara oartigt att inte äta eller när den där extra fantastiska efterrätten som någon gjort bjuds. Hur mycket man tar kan man ju reglera själv.

Men det stannar inte bara vid sockret. För övrigt så går min diet på att äta oförfalskad mat á la Den hemlige kocken. Det mjuka brödet är hemgjort och ofta bakat på surdeg. Färsk frukt ersätter sylt. Jag röker kött och fisk själv. Fullkorn väljs oftast. Det ska vara så oraffinerat som möjligt. Gärna närodlat eller lokalt slaktat/fångat. Ekologiskt är ett förstahandsval. Kallpressade oljor och riktigt smör finns alltid hemma. Olika nötter och fröer används flitigt.

Saker som går bort är: godis, glass, sylt, såser som man inte gör själv, i stort sätt alla charkuterier, torkad frukt, mjukt fabriksbröd, snacks, de flesta frukostflingorna, joser, etc…

En hobby som jag haft under många år är matlagning så livet är inte så svårt som det kan låta. Min uppmaning är att ni börjar kolla själv på innehållsdeklarationerna. Varför ser de ut som de gör?