onsdag 12 augusti 2015

Fastpacking Sörmlandsleden – Åkers Styckebruk till Eskilstuna C

Ensam i skogen. Vilka tankar får du kring det? För mig så väcker det känslor av nyfiken, upprymdhet och förväntansfullhet. Vad ska hända? Vad får jag se? Hur är terrängen där?

Den här helgen så var ett längre äventyr planerat. Efter tisdagens och onsdagens lyckade test på konceptet (se föregående blogginlägg) var jag trygg i att ta nästa steg med mina grejer och min kropp. Dels så hade utrustningen fungerat utmärkt. Jag hade gjort lite justeringar av den och lagt till och dragit ifrån lite saker på packlistan. Dels så visste jag att kroppen skulle svara upp efter mina tävlingar och träningsäventyr tidigare i somras. Frågor som jag ändå hade var vad fyra kilo extra på min kropp skulle göra när milen blev många och vad skulle det innebära att nå upp till 22 mil på en vecka i träning? Kommer det att knäcka mig?

Fredag 150807
Med stigar som börjar strax intill mitt arbete i Åkers Styckebruk som tar mig till etapp 15 så kunde jag starta löpningen klockan 16. Med en vilodag efter de tre inledande dagarnas distans på 78 km så kändes benen pigga. Vädret var avvägt med sol, lätt bris och en temperatur skön att löpa i.
En lugn kväll vid Marvikarna.

Imponerande grönska på vindskyddets tak.

Brant vid Marvikarna, etapp 15
Jag visste att det här kommer att vara den lättaste dagen så det gällde att springa på lagom fort och spara på benen. Det var lätt att bara njuta av skogen och tanken på att få en hel helg i den för mig själv ensam i skogen.

Etapperna 15 och 16 har jag sprungit tidigare och är trevlig stiglöpning. Båda etapperna innehåller spår från gruv- och järnnäringen som varit en viktig del av tidigare generationers liv. Gruvhålen och andra lämningar är många. En kortare del av etapp går t.ex. på en gammal banvall som fraktade malm från Skottvång till Åkers Styckebruk en mil bort.
Jag älskar'n, denna sjö.

Löpningens längsta spång.
Någon kilometer efter sjön Älskaren (Vilket namn på en sjö!) startar etapp 17 som är fin med sina myrar. Det här var dagens sista etapp då målet var vindskyddet vid Finnsjön. Som reservplan fanns min presenning i packningen men jag hade tur och vindskyddet var ledigt; Vid eldstaden intill satt en familj med två barn på vandring men de bodde i medhavt tält. Det blev ett trevligt sällskap att efter jag tvättat mig få slå sig ned med dem och prata lite. En kopp kaffe och tips för var morgondagens planerade intag av pizza i Malmköping fick jag mig också som bonus.
Framme vid mitt vindskydd. I bakgrunden vyn därifrån.
Vindskydd är hårda att sova i. Sånt märker man rätt fort. Men det var torrt och luftigt. Behagligt bara för att jag var där ute där jag vill vara.

Lördag 150808
Halv sex ringde väckarklockan. Ja, jag hade ställt en för att hålla tidplanen någorlunda. Klockan 6:00 trycktes start på gps:en.
Min nattboning bakom mitt huvud och i tältet till vänster sover fortfarande mina nya vänner. Schhhh, inte väcka!

Lugn i naturen. Lugn i själen.

Morgonen var stilla och lovade gott. Benen kändes fortfarande pigga och löpningen flöt fint. Rätt vad det var så var jag framme vid bot-tallen vid Rotsätter. En lustig tall som bevisligen har några år på nacken då den senast utnyttjades ”skarpt” på 1880-talet då Ånhammars sömmerska botades.

Bot-tallen vid Ransätter. Härigenom må du krypa.
Jag älskar dessa spångar! Inte långt till Ånhammar nu.
Ånhammar är en vacker plats på vår jord. Denna morgon helt förförande. Vackert liggande invid Dunkerns östra strand. Etapp 19 som startar här inleds med att man springer över en äng och därefter ett våtområde med spångar som lockar till ett återbesök i sig. Därefter kommer en ekhage med imponerande stora ekar som fritt har fått breda ut sig. Ekhagen leder fram till sjön och ytterligare spång. Därefter kommer en fin rullstensås med ganska stora stenar och uppförsbacke. Allt detta inom lite drygt en kilometer. Ingen dålig start på en etapp!
Fantastiskt våtområde med sin fuktiga frodighet.

Det är gött att leva.

Gamla ekar fyller mig med ödmjukhet. Denna ekhage sprang jag genom med ett leende hela vägen.

Observera ledmarkeringen!
Det finns flera imponerande platser längs etapp 19 men intressantast är nog ändå Bågberget – en naturlig stenbro i urberget. En tämligen unik företeelse då sådana här formationer normalt oftast ses i sedimentära bergarter och inte urberget som här.
Bågberget - en naturlig stenbro.

Man skulle nästan kunna sova under denna bro va?
Etapp 20 utmärker sig inte på samma sätt men den har Helvetets port. Det är inte var dag man kan passera genom den och får komma tillbaka igen!
Vågar man gå hit?

Glad över att ha återvänt tillbaka ut ur Helvetets port.

Löpningen rullade på bra till Malmköping. Leden går förbi campingen och badplatsen. Innan jag ”drog in till stan” passade jag på att ta mig ett dopp och fräscha upp mig.

Lite handling inför kvällen och morgondagen gjordes på Konsum. Med en glass i handen letade jag så upp pizzeria-tipset.

Mätt och med en något tyngre packning började jag springa strax efter ett. Hade fått den ”strålande” idén att en 450g-påse med bullar skulle jag ha med mig. Det är krångligt med bullar om man inte riktigt har plats. Har man dessutom en pizza, en stor glass och några vaniljwienerbröd i magen så har man ingen lust att bara äta upp dem för att skapa den. Nåja, ännu en visdom rikare.

Löpningen gick inte lika lätt som på morgonen. Värmen hade stigit markant och kroppen kämpade med att förbränna minst 2000 kcal. Tempot blev inledningsvis något återhållet.

Efter att ha kommit ut ur Malmköping inleds etapp 21 med att den följer höjden på en mäktig rullstensås i nordvästlig riktning. Här är det lättlöpt och kilometrarna flöt ändå på ganska bra trots en överfull mage. Sträckans bonus var en bäverdamm alldeles intill den bro leden passerar över.
Bäverdamm
Men en pizza mm i magen påverkade helt klart löpningen. Det gick tyngre och trögare hela eftermiddagen. Det här kanske påverkade min uppfattning av etapp 21 och 22 som inte lämnade några större intryck på mig. Dock så måste jag säga att vindskyddet vid Hällaren verkligen såg inbjudande ut med sitt vackra läge och fin tillgång till sjön för bad. Men det verkade även andra ha tyckt då baksidan av skyddet var full av skräppåsar. Jag blir irriterad när jag ser sådant. Har man orkat ta med sig skräpet dit – som förmodligen innehöll mat – så borde man väl ha ork att ta med sig det när man går? Skräp på stigen är dock inget större problem annars. Visst stöter man på något här och där men det tror jag lika gärna kan vara ett misstag. Precis som man ser en mössa eller en vante på stigen. De har man säkert inte gått långt in i skogen för att göra sig av med.
Det blev en hel del stopp för hallon. Mogna, fina hallon.

När jag lyfte blicken var de överallt. Jag säger inte var!

Storleken på dem och mängden blåbär har jag aldrig varit med om.

Ljungen har mått bra av den här sommaren också.

Framme vid Hälleforsnäs så finns en vacker myr med fina vattenområden i samband med rundslingen kring Bruksdammen. Det här visade sig vara en populär utflyktsplats då alla bord verkade upptagna av familjer som hade picknick denna stilla och soliga lördagskväll.

Efter att ha fyllt på med vatten vid Fyrsjön så var det bara fyra kilometer till mitt mål för dagen som var vindskyddet vid Mögsjön. Den här gången hade jag dock inte samma tur som föregående natt då några utländska turister hunnit före mig. Men det gjorde inte så mycket då jag hittade en fin plats lite längre fram längs stigen invid sjön där jag ostört kunde hållas.

Söndag 150809
Söndag – dags för hemfärd. Förväntan på denna dag var att det skulle vara tungt med löpningen.

Efter en god natts sömn under min vita presenning vaknade jag av väckarklockan som denna morgon var ställd på klockan fem. Morgonen var återigen vacker och stilla. På andra sidan sjön fick jag se solen stiga upp bakom skogen och den värmde mig skönt. Just då, just där, var livet perfekt. En stund att tänka tillbaka på och vila i när höstens alla måsten drar igång.
Nattlägret. Mjuk mark.
Efter lite morgonbestyr i lugn och ro kom löpningen igång strax innan klockan sju. Benen kändes ok och det kändes bra att vara igång igen.

Sträckorna som jag var inne på nu har jag tidigare löpt ifjol på senhösten. Nu var landskapet ett annat och jag fascinerades av hur mycket trevligare det ändå är när träden är gröna och naturen bjuder på mer av lukter, färger, former och smaker. Hösten har dock andra fördelar som för löpning mer tempererade förhållanden. Nu var det varmt och just denna dag helt klart den varmaste på mitt äventyr.
Sinad källa! Regnade det inte i somras?

"Jag är inte tjurig!"
Favoriten på är löpningen längs Näshultasjön. Både kulturlandskapet där man springer genom beteshagar och strandvegetationen bjuder på en uppskattad omväxling till skogslöpningen. Här finns också en rejäl bäverhydda som man springer förbi.
Den här kan du inte missa. Ett imponerande bygge minsann!

Lite lerigt emellanåt.
Målet för löpningen var stationen i Eskilstuna och dess tåg till Strängnäs. Med 14 mil i benen så steg jag vid fjortontiden på tåget som för dagen var en buss pga den pågående dubbelspårsbyggnationen i Strängnäs. Det hade varit tungt med löpningen stundvis men på ett allmänt sätt och inte i benen egentligen. Erfarenheten får mig att tänka på hur min energihållning var och att det finns lite att trimma på den fronten.

Med två fastpackingäventyr på en vecka så kan jag konstatera att jag borde göra det här oftare. Fast det är ju inte varje vecka man är gräsänkling. I skrivande stund så här några dagar senare konstaterar jag även att de 22 milen inte lämnat mig speciellt sargad. Dagens (onsdag) snabbdistanspass kändes rappt med bra tryck. Lovar gott inför kommande tävling Sweden Iron Trail Marathon i Kristinehamn om ett par veckor. 

onsdag 5 augusti 2015

Ett ”vardagsäventyr” – fastpacking på Sörmlandsleden

Har förmånen att ha Sörmlandsleden 6,5 km från min arbetsplats. För att ta sig dit måste jag springa på små stigar… Det här läget har jag utnyttjat såklart med löpturer på lunchen och vid något tillfälle efter jobbet. Men nu var det dags att ta nästa steg.
All set. Vattenpåfyllning vid en av Sörmlandsledens källor.
Min familj har flytt den regniga sommaren och åkt till Grekland medan jag börjat jobba. Som gräsänkling har jag hotat med att jag minsann skulle ta tillfället i akt och hitta på ”bus”. Sagt och gjort så packade jag en ryggsäck med en presenning, liggunderlag, sovsäck och andra förnödenheter. Efter att tisdagens arbete så slutat så sprang jag söderöver mot Sörmlandsleden.
Bergssidorna ned mot Marviken är magnifik.

Brant som sagt och milsvid utsikt.
Planen var att springa del av etapp 15, hela 14, en del av 13 och därefter övernatta. Solen lyste och vädret var utmärkt. Att springa med en ryggsäck som innehåller allt för övernattning inklusive lite mat väger ofrånkomligen lite grann och det märktes framförallt i uppförsbackarna. Därtill så hade jag 36 asfaltskilometer i benen från igår.
En av dessa fina hällar på etapp 15, 14 ,13...

En härlig kväll.

Ibland är det så härligt grönt och lummigt.

Bakom den där udden, någon kilometer därefter ska jag sova
Målet för löpningen var en strandkaant vid vilken det även finns en kallkälla. 21 kilometer tickade gps:en till – ett halv marathon. Första prio när jag väl kom fram var att ta ett bad. Därefter rigga nattlägret, mitt tarptält och äta kvällsmaten. 

Nattlägret är riggat.
Det är ju alltid lite speciellt att sova utomhus. Gör man det på ett liggunderlag i en sovsäck så för det också med sig en del effekter på sömnen. Men natten förlöpte ändå bra även om jag har lite svårt att sova på hårda underlag då jag har problem med min vänstra axel.

Larmet på telefonen ringde kl 04:00. Jag har ju ett jobb att sköta och som jag inte vill komma alltför sent till. Löpningen till jobbet började underbart i gryningen med lite sol som glimtade fram genom träden. Tyvärr så fick sommarvädret en flashback och det började regna halvvägs. Men det gjorde bara den väntande varma duschen än trevligare att få komma till.
Klockan fem på morgonen
Morgonens stillhet - tre kilometer till jobbet.
Det här var en bra start på min gräsänklingsvecka. Med löpta 2x18 + 21 + 21 så har jag nu på onsdagen fått ihop 78 km samt ett riktigt äventyr att tänka tillbaka på i vinter. Får se om jag inte hinner med lite mera ”bus” till helgen innan de kommer hem…

måndag 3 augusti 2015

The Wolfeater

Drömmar och mål. Vi har dem alla. En del vet man inte riktigt hur dem föddes men det skedde i något sammanhang, någon process. Min löpning på lederna i Kristinehamns närområden har gått från en dröm till en allt mer konkret idé och ett koncept.

Den 19:e september 2015 så har jag kommit överens med Sandra Lundqvist om att min dröm om ”the Wolfeater” blir verklighet. 100 miles (161 km) på i huvudsak små stigar från Karlskoga till Sunnemo i Hagfors kommun. Vårt mål är att hålla ett bra tempo och köra allt i ett sträck utan några längre stopp. Du som vill vara med och förverkliga detta äventyr med din support eller vill springa en sträcka eller två får gärna höra av dig. Tidschema kommer att presenteras senare här med en uppdatering.

The Wolfeaters delsträckor. Förklaring nedan.
Delsträckor
Jag har sprungit alla sträckor de senaste åren och numren på kartan sammanfattas nedan med distanser:
1. Lunedsleden, 13 km.
2. Åsjöleden, 26 km.
3. Lårhöjdsleden, xKm, del av: Totalt 45 km och 1120 höjdmeter till Badsta
4. ”Östersjön runt”, xkm, del av
5. Rövarleden, xkm, del av:ca 32 km (sträcka 4+5) Totalt ca 77 km hit
6. Lungälvsleden, 16,3 km. Totalt ca 93 km
7. Brattforsleden, tot 23 km, del av 10 eller 13 km typ(?) Totalt ca 103
8, 9. Västerudds-, Svartåleden + transport till Gräs, 35 km. Totalt ca 138
10, 11. Finnvägen och Kyrkvägen, 24 km. Totalt ca 162

1) Starten går i Karlskoga där som Lunedsleden startar. Lunedsleden är en trevlig och ofta vandrad led. Det här är en led som jag sprungit åtskilliga gånger och som man inte ledsnar på att springa. Varierande och tidvis kuperad och teknisk terräng. Sjöng Lunedsledens lov och bloggade om det här: http://1iskogen.blogspot.se/2012/05/lunedsledens-lov.html

2, 3) Väl i Lunedet så fortsätter vi på Åsjöleden. En tämligen ny och spännande led. Jag sprang den första gången då den ännu inte var officiell utan bara grovt utmärkt i terrängen. Det var en i sig spännande löpning då jag sprang den norrifrån och leden var utstakad från söder. Totalt har jag sprungit den tre gånger. Här bloggade jag om en löpning tillsammans med Sandra och Jörgen: Starten upp till Badsta: http://1iskogen.blogspot.se/2011/06/lopning-pa-tre-leder.html

4, 5) Väl i Badsta i Storfors så börjar nu en löpning som tidvis inte är en led. Men skulle kunna vara det. Bland annat kommer vi att följa en rå stig intill Damsjökanalen som går norrut till Nykroppa. Senast jag sprang här så passerade jag bla en bäverdamm. Efter Nykroppa bär det iväg upp till Hornkullens silvergruvor med sina spännande gruvhål. Därifrån springer vi vidare ned förbi Prästbäcken och upp mot höjderna till Rövarleden. På denna led så når vi så småningom fram till Bjurbäcken. Om löpningen runt Östersjön bloggade jag här: http://1iskogen.blogspot.se/2012/05/ostersjon-runt-lang-runda-men-inte-sa.html

6) Sällan är Lungälvsleden vandrad tyvärr. En av de finare områdena och något av en ”hemlighet” för de invigda. Ledmarkeringarna var senast i ett miserabelt skick och vet man inte hur leden går så kan det vara svårt att hitta. Men den är väl värd att utforska. Läs mer här: http://1iskogen.blogspot.se/2011/06/lopning-pa-lungalvsleden.html

7, 8, 9) Efter att man springer över Lungälven till dess västra strand så har man kommit in på Brattforsleden. Lite mindre än halva denna led kommer vi att springa. Här kommer vi att passera över löpningens största mosse; Geijerdalsmossen. När vi passerat över 63:an så kommer vi strax fram till Ångsågen. Här ska vi ta Västerudsleden norröver och sedan Svartåleden. Underbar löpning i sandhedslandskap utlovas: http://1iskogen.blogspot.se/2015/07/road-trip-varmland-del-2.html

10, 11) 400 meter innan Svartåleden kommer fram till Grässjön följer vi skylten österut till Kungsjöbacken och starten på Finnvägen. Här finns en mycket bra parkering som lätt hittas från vägen då det finns en tydlig skylt. När jag sprang Finnvägen för några veckor sedan så överraskade leden mig med att det var så fin och rolig. och Kyrkvägen: http://1iskogen.blogspot.se/2015/07/road-trip-varmland-del-1_28.html

Angående namnet
Namnet är tänkt som något av ett skämt; Nöden har ingen lag och en utsvulten löpare i skogen får äta upp en varg om så behövs. Klarar man detta äventyr så har man slukat en och är därmed en...

onsdag 29 juli 2015

Road trip Värmland, del 2


The Wolfeater är ett monster jag hittat i de Värmländska skogarna. Den är stor, vacker och otämjd. Som en dröm har den legat där i flera år. Lurat med sin skönhet, förförisk som ett skogsrå. På samma sätt farlig och riskabel som frestande. Jag vet att den kommer att få mig bli förtvivlad, desperat och sargad. Högst motvilligt kommer den låta sig besegras. Nu i år så föll allt på plats att det kan bli av att ta mig an denna långa bjässe på drygt ”100 miles”, mer än 161 km.

Schematisk karta över "the Wolfeater"
Efter en god natts sömn vid Ångsågen var det så dags att ta sig an sista sträckans rekognoseringslöpning; Västerudsleden och Svartåleden. Dessa leder skulle nu löpas tur och retur med en vändpunkt vid Grässjöns södra ände.

Kartan på en av informationsskyltarna som finns på ett antal platser i området.
Det här med att kombinera friluftsliv med löpningen är för mig det bästa av två världar. Att efter stiglöpningen stanna kvar och uppleva omgivningen ger en totalupplevelse av naturen på platsen. Sedan att vakna upp med en outforskad stig intill sig kan inte vara annat än perfekt.

Den första delen av löpningen gick på Västerudsleden. En vacker start på dagen med löpning i sandhedslandskap längs västra sidan av sjön Alstern. Det här var för mig en positiv överraskning då jag egentligen tänkt på denna sträcka som en transport till nästa. Efter åtta kilometer stiglöpning kommer man ut på fyra km grusväg som är ett trevligt lättlöpt inslag. I den idylliska byn Västerud så avviker leden från grusvägen på höger sida och följer till stora delar ett gammalt numera rivet järnvägsspår, Bosjöbanan, upp till Malmtorget tre kilometer. Där som leden går på Bosjöbanan finns trevliga informationsskyltar som berättar om bygden och om företeelser längs banan.

Så var jag framme vid Malmtorget och den södra angreppspunkten på Svartåleden. Malmtorget i sig är en trevlig badplats vid Alsterns nordligaste ände.

Starten på Svartåleden vid Malmtorget.
Jag hade stora förväntningar på Svartåleden och självklart överensstämde inte min fantasi med verkligheten. Nej, istället för en murrig, fuktig skogsstig så befann jag mig på lättlöpta torra sandhedar och med en å som grävt sig djupt ned i landskapet. Naturen är storslagen, föränderlig och vacker.

Trolska, vackra tjärnar kantar stundom leden.

En trevlig plats för en övernattning?

En tjärn full av vita näckrosor gör sig såklart mycket bättre i verkligheten.

Djupt ner har Svartån gröpt sin väg i sandheden.
Ett förtrollande lugn.
Sedan jag tagit avsked av sonen för ett dygn sedan hade jag inte pratat med någon människa. Jag uppskattar verkligen att få sådana här stunder för mig själv. Så när jag står på en bro över Svartån så hör jag röster. På andra sidan i ett vindskydd har ett par tagit en paus på sin vandring. Lustigt nog så visar det sig vara en förälder till en före detta Kristinehamns-klasskompis till äldsta sonen. Får berättat att det är pga av mig som de upptäckt lederna i området. Blir väldigt glad av att höra det då en av anledningarna till att jag skriver och berättar om min löpning är att jag gärna vill inspirera andra. Får även reda på att det förväntas börja ösregna senare under dagen. Mindre kul.

Man blir väldigt glad av sådan här löpning.
Leden är mycket väl underhållen och lätt att följa. Svartån med sitt lite humusfärgade vatten flyter vackert norrut. Mitt på leden är det mycket upp och nedför åns branta sidor. Det är ett fascinerande landskap som sandhedarna bildar. Ån äter sig meandrande fram i sanden och förändrar ständigt omgivningen. Leden går inte heller säker för dessa förändringar.

Den meandrande Svartån långt där nere.

Här springer vi idag. Kanske inte imorgon

Den här ledmarkeringen ville ån ha.
Efter knappt 35 km så kom jag slutligen fram till Grässjöns södra ände. Landskapet i dessa delar är verkligen vackert och på en torr tuva tog jag en matpaus.
0,4 km kvar till Grässjön.

Ett vindskydd i gott skick. Innan förstärkningarna kom till så kunde det nog blåsa kallt inne i skyddet.

Framme vid Grässjön. En vacker plats.
Med raska ben började jag så småningom springa tillbaka. Så halvvägs kom slutligen regnet. Inledningsvis stilla och försiktigt. Länge var det ganska behagligt men sista 6-7 kilometarna så började det bli kallare.

Efter 69 km och åtta timmar och en trekvart var jag tillbaka vid bilen. Nedkyld och genomblöt gjorde jag ett snabbt byte till torra kläder. Med ett kexpaket och en flaska vatten sittandes i bilen funderande jag på en plan för hur kvällens tvagning och mat skulle ordnas? Det blev ännu en sväng förbi Mangenbaden. Ingen som badade idag heller. Det var bra för jag körde ett snabbt nudistbad i spöregnet. Middagen intogs sedan på krogen Road 63 i Lindfors. Man ska inte göra det svårare än man behöver.


Väl tillbaka vid Ångsågen blev det en stund med en bok innan jag somnade gott till regnet som slog mot plåten. 

["The Wolfeater" är planerad till den 19/9. Mer information kommer.]